Sturkö - en pärla i Blekinge Skärgård !

I gamla tider fanns här gott om våtmarker med ett rikt djurliv. Ek, björk och andra lövträd bildade tillsammans med slån, nypon och enbuskar en nästan ogenomtränglig grönska. På orörda ställen kan det vara så fortfarande. Men som tur är, gott om vägar och intressanta stigar på ön. Två ting drog människor till ön. Fisket och ostördheten, det senare kunde inte fastlandet ge. På vikingatiden bröts nya åkrar och en rad små byar uppstod. Boskapsskötsel blev snart lika viktig som fiske. Så levde generationerna vidare. Visst märktes en del stora händelser också på Sturkö, som till exempel den hårda tiden efter Roskilde-freden 1658, när Sverige vann bl.a. Blekinge från Danmark. Men då bodde fortfarande inte mer än 200-300 människor på ön. Den stora befolkningsökningen på 1800-talet gjorde att gårdarna delades upp i småremsor. Det blev tätt mellan stenmurarna. För många unga människor blev då utflyttning till Amerika räddningen. I slutet av 1800-talet började så den stora stenbrytningen. Man hade funnit att graniten och gnejsen här i skärgården var bra till gatsten. Stenbolag köpte upp stora områden och anställde folk från när och fjärran. Befolkningen ökade till bortåt 4000 människor. Nya hus, ny kyrka och skola byggdes, affärer öppnade och bättre vägar anlades. Skogen behövdes till virke och bränsle och man kunde till slut se tvärs över ön. I bergen mullrade krutskotten och släggornas slag plingade överallt. Det blev tjo och skrik och bråk och pengar kom i omlopp - men ön blev skövlad. Världskrigen och asfalten gjorde slut på stenindustrin. Efter något årtionde minskade befolkningen avsevärt. I våra dagar finns drygt 1400 åretruntboende på ön. Träd och grönska kunde åter breda ut sig. År 1939 byggdes broar och Sturkö fick förbindelse med fastlandet. Många fann det nu möjligt att arbeta på fastlandet men ändå bo på sin fagra ö. En ny bro, Högbron över Möcklösund invigdes i juni 1998. För många har Sturkö blivit semesterparadiset - ön med det goda fisket och ostördheten